Föreställningar om pengar/ekonomi/marknad

Blev i Svt:s  Babel (Svtplay, 16 minuter in i programmet) från den 16 maj 2012 uppmärksammad på två böcker om föreställningar om pengar/ekonomi/marknad. Det enda könet av Katrine Kielos och Vad är pengar av Andreas Cervenka:

Låt mig kort säga något kort om Andreas Cervenka som skrivit boken Vad är pengar? Cervenka verkar starkt driven av att kalla saker vid sitt rätta namn. Cervenka har på samma tema i SvD skrivit artikeln Från guld till skuld:

Västvärldens människor har skuldsatt sig på ett sätt som saknar motstycke i historien. Lån har för många blivit en lika självklar del av vardagen som vatten. Men varifrån kommer pengarna som lånas ut? Och varför ökar guldet i värde samtidigt som det finansiella systemet blir allt mer instabilt?

Även om Cervenkas bok är intressant så kanske Katrine Kielos som skrivit boken: Det enda könet : varför du är förförd av den ekonomiske mannen och hur det förstör ditt liv och världsekonomin, än mer intressant och tacksam att kommentera. Bland annat eftersom den redan är så debatterad och kommenterad.

Henrik Berggren i DN recenserar boken i artikeln Katrine Kielos - Det enda könet:

-Idén om den ekonomiska mannen har präglat det moderna samhället. Men utvecklingen hade varit omöjlig utan den oekonomiska kvinnan.

Få idéer har utsatts för så mycket kritik som den om ”the economic man”, föreställningen att människan är en ekonomiskt rationell individ som framgångsrikt maximerar sitt egenintresse.

Som Kielos visar med lika delar esprit och passion så har idén om the economic man inte bleknat bort utan kommit att bli än mer dominerande under de senaste decennierna. Den hotar att upphäva den tillit, medborgerlighet och gemenskap i samhället som inte bara är nödvändiga av trivselmässiga skäl utan också för att ekonomin ska fungera.

Elin Grelsson i GP recenserar Kielos bok i artikeln Katrine Kielos - Det enda könet:

Men så var det det där med det enda könet. Den feministiska analysen på vår ekonomi. Kielos resonerar kring hur den ekonomiska mannen är just en man. De egenskaper som människan sägs bestå av är sådana som alltid konnoterat till manlighet. Mannen är rationell, kvinnan känslomässig. Mannen styrs av egenintresse, kvinnan är omvårdande. Inga traditionellt kvinnliga egenskaper finns med i ekonomins analys av människan, liksom kvinnors obetalda arbete inte finns med i någon BNP eller uträkning. Här finns obestridliga fakta, som att sjuttio procent av världens fattiga är kvinnor och att män och kvinnor har olika strukturella positioner i ekonomin. En ekonomisk teori som inte tar hänsyn till det kommer alltid vara otillräcklig.

Kielos och Cervenka för fram att det hel föreställningsvärld, synsätt, som ingår i (ny)liberalismens sätt att beskriva ekonomin, tala ekonomiska. Exempel är talat om "marknadsmässig", marginalnytta", "marknaden hade en stark reaktion på X...", "incitamentsstrukturer" etc etc. Kielos och Cervenka visar på att det vare sig är riktigt eller poängrikt att det är en rationell människa som bygger upp samhället. Efter egna studier i företagsekonomi och nationalekonomi vet jag att ekonomer (inom akademin) kan vara medvetna om economic man inte är riktigt, men de har ändå hävdar att economic man som utgångspunkt ändå medför en poängrik beskrivning eftersom både analys och resultat på makronivå tenderar att säga en hel del intressanta saker. Ibland kan (nationalekonomer) förutsäga (riktigt bra) vad som ska hända när exempelvis skatter ändras. Och senare tiders ekonomer (både nationalekonomer, men kanske speciellt företagsekonomer) är mycket väl medvetna om att economic man vare sig är riktig eller ger en poängrik beskrivning.
Tore Ellingsen professor i nationalekonom för fram detta när han (!) recenserar Kielos bok i Aftonbladet i artikeln: Trassliga affärer - Katrine Kielos attack mot manliga ekonomer:

Som nationalekonom och man är jag naturligtvis part i målet. Men före mitt försvarstal ska jag villigt erkänna att motparten är värdig. Kielos är inte enbart slagfärdig; hon har tyngd i sina slag. Hon förstår sig på pengar, knapphet, och ekonomisk teoribildning bättre än många disputerade nationalekonomer. Bokens största styrka är att den lyckas måla upp nationalekonomisk teori i stora drag utan att bli vare sig tråkig eller alltför ytlig. Kielos äger en sällsynt förmåga att förenkla argumenten utan att förstöra dem.

Längre fram kommer Ellingsens invändningar:

I sin iver att sätta dit nationalekonomerna för att negligera hemarbetet, negligerar hon själv det faktum att ekonomerna på senare år intresserat sig mycket för detsamma. Exempelvis vet vi numer att svenskar arbetar lika mycket som amerikaner när hemarbetet räknas in, och att värdet på den totala produktionen i Sverige sannolikt skulle öka markant om vi spenderade mindre tid på tråkiga hemmasysslor som vi behärskar illa.

Det är kul att notera att Tore Ellingsen vill, enligt citatet ovan, gå vidare på spåret att föra över tråkiga hemmasysslor till vanliga (national)(manliga!?)ekonomin! Ellingsen skriver vidare i sin recension:

Kielos relation till den ekonomiska mannen är uppenbart trasslig. Å ena sidan önskar hon sig en ömsintare och mer social tankefigur. Hon säger sig därför gilla den nya beteendeekonomin, där nationalekonomi möter socialpsykologi. Å andra sidan är hon frustrerad över beteendeekonomernas tandlösa policy­rekommendationer. Och när det kommer till kritan tröttnar hon på mjukismannens upplysningskampanjer och vänliga puffar. Hellre rejäla skatter och avgifter som hejdar finansiell spekulation och miljöförstöring. Just sådant som den klassiskt krassa nationalekonomiska mannen alltid stått för.

Här kanske Ellingsen tar i lite mycket. Det är inte många nationalekonomer som "gillar" skatter eftersom de, enligt sina modeller, snedvrider ekonomin. Men visst, det finns nationalekonomer som (numera) kan se det vettiga med skatter i allmänhet, och miljöskatter i synnerhet.

Kajsa Ekis Ekman recension tidskriften Arena den 25 maj 2012:

Det spelar faktiskt roll att homo economicus är en man! Kielos visar klart och tydligt varför detta misstag får konsekvenser för vårt sätt att tänka ekonomi. Hon börjar med ett mycket pedagogiskt exempel: Adam Smith, som formulerade begreppet ”den osynliga handen”: det vill säga, om bara var och en handlar efter egenintresse, så blir det bra för alla i slutändan. Men Adam Smith var själv en mammas gosse som aldrig flyttade hemifrån och fick maten serverad av sin mamma, som levde för att ta hand om honom.

Boken har dock ett tillkortakommande och det är att Kielos inte kopplar denna varufierade människosyn till kapitalismens utveckling. Hon beskriver den, på klassiskt liberalt vis, som ett resultat av idéernas kamp: först Smith, sedan Keynes, sedan Chicagoskolan osv. Men idéerna uppkommer inte i ett vakuum, de är resultat av historiska och materiella processer.

Jenny Maria Nilsson är mindre positiv till boken i sin recension i SvD:

Den ekonomiske mannen är Homo economicus onda tvilling, deras släkthistoria följer liberalismens och stiger ur 1700-talsfilosofen Adam Smiths teorier om egennyttan. Kielos menar att forskning om ekonomisk psykologi, som visar att människan inte är rationell i sina praktiska beslut, kullkastar Smiths teori.

Men det är snarare tvärtom: vår irrationalitet tycks bero på att vi bedömer situationer alltför hastigt eftersom vår art är präglad att arbeta för den egna överlevnaden.
Huruvida allt kan värderas i pengar verkar bli vår nästa stora samhällsfråga. Katrine Kielos position som debattör från vänstern och hennes feministiska perspektiv är särskilt angelägna eftersom de står i opposition till den rådande politiska oviljan att hantera marknaden. Det är synd att hon missade tillfället att säga något skarpt om det.

Vad Nilsson menar och har för källa till: Men det är snarare tvärtom: vår irrationalitet tycks bero på att vi bedömer situationer alltför hastigt eftersom vår art är präglad att arbeta för den egna överlevnaden, vore intressant att få veta mer om.

Reihan Salm hade 2009 samma tankar som Kielos i en artikel: The Death of Macho:

Manly men have been running the world forever. But the Great Recession is changing all that, and it will alter the course of history.